Alla inlägg den 8 september 2010
Vi kan inte välja allt som händer i våra
liv, men vi kan styra över hur vi vill
hantera och känna inför det som händer...
Sanna ord.. men svåra att efter leva..
som jag skrev i förra inlägget så har jag
svårt att ta mej igenom det som hände i
söndags..
Lika svårt har det varit att hantera mina
moders känslor, när Mio blev sjuk..
Där har min familj och vänner kommit in,
de har gett mej ett oerhört stöd..
Själv klart finns de även denna gång vid
min/vår sida..
Men visst är det så att de gäller att finna
en väg ur.. inte fastna i sorgen ,oron...
jag har varit duktig på att fylla mina dagar
med kärlek skratt & glädje..
Å det ska jag fortsätta med!!
Ska strax gå till Dimis skola..
Saknar henne varje dag när hon är i skolan..
trots att jag har fulla dagar så finns hon
jämt i mina tankar..
Alla mina barn finns i mina tankar,
hela tiden..
Det är Otroligt hur man kan älska
någon så oändligt starkt,man inser vad
Kärlek är, när man får barn!
Mina barn , är min luft..
Tog några bilder på Dimi i morse, klar för
skolan! hi se så fin hon är.. hih
Dimi.. mitt lilla hjärta..
Kim o jag har ett väldigt starkt band
mellan oss..
mjuka känsliga sonen, o han älskar
mammas pannkakor !
Min Vackra flicka som gärna , sover
tillsammans med mamma, o kramas! hi
Å så lady.. hi vår lilla baby..
Har inte sovit något vidare bra , har en
ilande klump i magen.. en olustig känsla..
som funnits där , sen i söndes..
jag är väldigt tagen , av det som
hände ... Den fruktansvärda hot-
situation..sitter djupt o hårt i magen..!!
Dimi har så klart även påverkats..
Igår när vi kom hem efter skolan, låste jag
upp dörren o vi gick in..
"mamma,lås dörren"! uppmanade hon mej..
"du vet vad som kan hända!",
sa hon oroligt..
vi har aldrig haft dörren låst, under dag tid..
men jag låste dörren.. maktlösheten kom
över mej.. jag försöker att låta bli att ,
tänka på det som hände...
Men det går bara inte!!
Det maler inom mej o jag blir frusterad o
ledsen... Hur kunde detta hända!?
och vad kunde ha hänt?
De frågorna ger bara smärta, till svar
så ont, så ont..
Jag vet ej hur jag ska bli av med den
oroliga känslan!
Att bli hotad i ens eget hem o se ens barn
springa i förtvivlan.. vettskrämd att någon
ska göra henne illa..
Den smärtan är Olidlig!!
varför ringde jag inte bara polisen när jag
såg mannen ligga där?
varför släppte jag in honom?
jo , för att jag är sån som person.. sträcker
gärna ut en hjälpande hand..
Och det kommer jag att fortsätta att göra..
men kommer att vara mycket mer
försiktig, nästa gång..
Det går inte heller att hjälpa alla som
"blöder" ..
(som Karin skrev i hennes kommentar)
Dimi berättade nu på morgonen att hon
tänker mycket på det, och är ännu rädd..
"Tänk om han inte blir frisk ,mamma?"
"vad händer då?"..
jag svarade henne , "han kommer få vård,
så han ska bli frisk "..
Det svaret är ju inte alls sant!
Det sanna svaret är ju att jag har ingen
aning! Om han kommer att få den
vård och den hjälp han behöver, för att
tillfriskna!
En sak vet jag i alla fall... Att jag & Dimi
blivit drabbade av vårdens brister !
Hade mannen fått den hjälp han behöver så
hade han aldrig löpt amok i vårt hem o
hotat oss!.. Den vetskapen är tung att
bära.. Jag försöker slänga bort det, men får
då bara tillbaka den, maktlöshets känslan
istället... som greppat tag i mej så hårt..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 |
28 |
29 | 30 | ||||||
|