cajsadiva

Alla inlägg den 8 september 2010

Av cajsa jussila - 8 september 2010 12:32



Vi kan inte välja allt som händer i våra

 

liv, men vi kan styra över hur vi vill

 

hantera och känna inför det som händer...

 

 

Sanna ord.. men svåra att efter leva..

 

 

som  jag skrev i förra inlägget så har jag

 

svårt att ta mej igenom det som hände i

 

söndags..

 

Lika svårt har det varit att hantera mina

 

moders känslor, när Mio blev sjuk..

 

 

Där har min familj och vänner kommit in, 

 

 

de har gett mej  ett oerhört stöd..

 

 

Själv klart finns de även denna gång vid

 

min/vår sida..  

 

 

 Men visst är det så att de gäller att finna

 

 

en väg ur.. inte fastna i sorgen ,oron...

 

 

jag har varit duktig på att fylla mina dagar

 

 

med kärlek skratt & glädje..

 

 

Å det ska jag fortsätta med!!

 

 

Ska strax gå till Dimis skola.. 

 

  

Saknar henne varje dag när hon är i skolan..

 

 

trots att jag har fulla dagar så finns hon

 

 jämt i mina tankar.. 

 

 

 Alla mina barn finns i mina tankar,

 

 hela tiden.. 

 

  

Det är Otroligt hur man kan älska

 

 

 någon så oändligt starkt,man inser vad

 

 

Kärlek är, när man får barn!

 

 

Mina barn , är min luft..   

 

 

Tog några bilder på Dimi i morse, klar för

 

skolan! hi  se så fin hon är.. hih

 

    

 

      

             Dimi.. mitt lilla hjärta..

 

 

               

 

   Kim o jag har ett väldigt starkt band

 

   mellan oss..

 

    

   mio.. han är den

 

mjuka känsliga sonen, o  han älskar

 

mammas pannkakor !

 

 

                           Dixi...

   Min Vackra flicka som gärna , sover 

 tillsammans med mamma, o kramas! hi

Å så lady.. hi   vår lilla baby..

Av cajsa jussila - 8 september 2010 09:04


Har inte sovit något vidare bra , har en

 

 

 ilande klump i magen.. en  olustig känsla..

 

 

som funnits där , sen i söndes..

 

 

jag är väldigt tagen , av det som

 

 

hände ... Den fruktansvärda hot-

 

 

situation..sitter djupt o hårt i magen..!!

 

 

Dimi har så klart även påverkats..

 

 

Igår när vi kom hem efter skolan,  låste jag

 

 

 upp dörren o vi gick in..

 

 

"mamma,lås dörren"! uppmanade hon mej..

 

 

"du vet vad som kan  hända!",

 

 

  sa hon oroligt..

 

 

vi har aldrig haft dörren låst, under dag tid..

 

 

men jag låste dörren.. maktlösheten kom

 

 

över mej.. jag försöker att låta bli att , 

 

 

 tänka på det som hände...

 

 

 Men det går bara inte!!

 

 

 

Det maler inom mej o jag blir frusterad o

 

 

ledsen... Hur kunde detta hända!?

 

 

och vad kunde ha hänt?

 

 

De frågorna ger bara smärta, till svar

 

 

så ont, så ont..

 

 

Jag vet ej hur jag ska bli av  med den

 

 

 oroliga känslan!

 

 

Att bli hotad i ens eget hem  o se ens barn

 

 

springa i förtvivlan.. vettskrämd att någon

 

 

ska göra henne illa..

 

 

Den smärtan är Olidlig!!

 

 

 

varför ringde jag inte bara polisen när jag

 

 

såg mannen ligga där?

 

 

varför släppte jag in honom?

 

 

jo , för att jag är sån som person.. sträcker

 

 

 gärna ut en hjälpande hand..

 

 

Och det kommer jag att fortsätta att göra..

 

 

men kommer  att vara mycket mer

 

 

försiktig, nästa gång..

 

 

Det går inte heller att hjälpa alla som

 

"blöder" ..

 

 (som  Karin skrev i hennes kommentar)

 

 

Dimi berättade nu på morgonen  att hon

 

tänker  mycket  på det, och  är ännu rädd..

 

 

"Tänk om han inte blir frisk ,mamma?"

 

 

"vad händer då?"..

 

 

jag svarade henne , "han kommer få vård,

 

så han ska bli frisk "..

 

 

Det svaret är ju inte alls sant!

 

 

Det sanna svaret är ju att jag har ingen

 

 

aning!  Om han kommer  att få  den

 

 

vård och den hjälp han behöver, för att

 

 

 tillfriskna!

 

 

En sak vet jag i alla fall... Att jag & Dimi

 

 

blivit drabbade av vårdens brister !

 

 

 Hade mannen fått den hjälp han behöver så

 

 

 hade han  aldrig löpt amok  i vårt hem o

 

 

 hotat oss!..  Den  vetskapen är tung att

 

 

bära..  Jag försöker slänga bort det, men får

 

 

 då bara tillbaka den, maktlöshets känslan

 

istället... som greppat tag i mej så hårt..

 

Skapa flashcards