Fia

16 augusti 2010 04:45

Tack själv för en helt fantastisk lördag, så många skratt, hade så otroligt kul.
Tack för att du finns och att du e DU

cajsa jussila

16 augusti 2010 10:40

hej vännen.. lördagen var vääldigt nice hihi ... :)

Puss o kram

Anna

16 augusti 2010 13:55

Tack för att du läser dem. Det har berört mig på många sätt, dels är Mio lika gammal som min dotter var när hon fick sin diagnos, dels är jag mamma som du. Att läsa hur Mio mår, gör ont i mig, och hur du mår. Min dotter kan inte tala, hon är handikappad och det tog mycket lång tid att få läkarna till att agera. När jag läser hur Mio har det, känns det ledset, dels för hans skull och dels för att så måste min Jenny ha kännt det men inte kunnat framföra detta. Jag minns hur hon grep tag i mig, när hon skulle opereras akut, få in en tryckmätare, minns hennes skräckslagna blick, hennes grepp om mig,hon reste sig från båren, tårarna rann. Minns hennes tårar när dom tog bort bandaget, allt hennes långa,tjocka ,lockiga hår var borta, hon grät. Hon kan inte förmedla sig, men hon förstod mycket om vad som hände runt henne, hon var livrädd. Jag lider med er, dig som mamma, man vill inte se sina barn lida, Mio som är i början av sitt vuxenliv, han har hela livet framför sig, han hade samma tur som min dotter, den var godartad. Ni verkar vara en kärleksfull familj, så fina. Glöm inte vad jag skrev, om att tänka på dig själv ibland, du behöver vara stark för Mio. Många kramar från mig.

cajsa jussila

16 augusti 2010 16:53

tack kära Anna ,dina rader får mej att gråta ... de känns verkligen som att vi gått i genom samma förtvivlan..

Jag förstår att Jenny måste känt en enorm rädsla..

men så skönt att hon har en sådan godhjärtad, fin mamma som Du..

Men man är inte Stor, när det händer ens barn något..

man faller ihop o hade nog blivit kvar där nere om inte den innerliga kärleken hjälpt en upp!..

kärleken till våra barn gör att inget berg är för högt att bestiga!

varma kramar & tankar

Tina Långström

17 augusti 2010 16:48

Hej Cajsa jag läser i din blogg om Mio och allt, och är glad för er och hans skull att han är hemma nu,du är helt fantastisk på att skriva...man ryser i hela kroppen vilken gåva du har.....kramis Tina

cajsa jussila

17 augusti 2010 22:25

Hej kära kusinen min!:)

blev glatt överraskad när jag såg din kommentar.. Så skoj att du läser min blogg.. :-)

Ja det är en sådan Lycka att de var en Godartad Tumör.. !

jag kramas mycket mer nu o ber varje kväll en tacksamhets bön..

Tänk Tina så ömtåligt Livet är..

varje dag är Värdefull..

varma kramar till dej o din fam.. träffade Adam & Anna i helgen.. helt underbara!