Kom hem vid 17, efter ca 10 timmar hos Mio... kroppen
känns så matt och svag.. Men jag vill bara vara kvar hos
honom..
Hjärtat slår oregelbundet o händerna är ständigt skakiga...
Att händerna skakar är för att jag slarvat enormt med mat
och dryck.-.Hungern o törsten, är som bort blåsta!..
Hjärtat slår i otakt för att det håller på att slitas itu!
Av den den oändliga smärta som sliter o drar i mej..
Jag avlöste min mamma tidigt i morse.. hon skulle till jobb..
jag följde henne till utgången.. "mio har sovit dåligt, han är
orolig" sa hon
Jag gick tillbaks till rummet, Mio låg i sängen..
"jag mår illa " sa han och satte sej upp... han tog spy påsen i
handen och började kräkas..
Jag ropade efter sköterskan....
Hon kom in gjorde en undersökning o gav honom medicin..
Jag satte mej o kliade honom i håret.. han somnade om...
En stund senare kom ronden.. "du ska opereras i morn, det
ska göra en biopsi"..sa läkaren..
Vi samtalade en stund och sen gick de ut..
"mamma , jag är rädd" sa Mio..
"tänk om jag inte vaknar upp!"
"så klart att du gör.. ! svarade jag..
"du kommer sova tungt o vakna upp när allt är över"
och vi är i närheten hela tiden och hos dej , när du vaknar"
sa jag.. och strök honom i håret...,
Några timmar senare kom magnus kim o dixi..
(Mios pappa bror & syster)
Vi gick ut i dagrummet o käkade tillsammans...
Mio satt uppe med oss en liten stund sen orkade han ej mer..
Lite senare på dagen kom tre kompisar och överraskade med
blommor o en härlig mjukis ,kalle Anka..
Mio sken upp o det blev mycket skratt o glädje i rummet!
Denna dag har varit fylld med skratt o värme..
Jag berättade för Mio om alla fina inlägg på facebook.
Otroligt många har hört av sej över 94 kommentarer i går!
Jag gråter när jag läser alla fina rader med tankar,böner
och hopp till honom..
samt alla som skriver kommentarer, här på
bloggen... den värme o framför allt, den styrka ni ger
är ovärderlig!!
Mio bad mej att tacka Er Alla... av hela hans Hjärta!
Tyvärr kan han ej ta del av dem.. orkar ej läsa vid data, o
har ej tillgång till någon på sjukhuset--
Så ni som känner för att skriva o skicka en varm tanke till
Mio får gärna göra det, via postgången.. så att han kan ta
del av dom.
Mio Mårtensson neurokiurgiska klin avd 24 blocket i Lund
I morgon kl 07 ska jag vara där hos Mio..
08, körs han till operations salen..- de kommer kännas så
tungt o skrämmande..
Detta Måste göras och det görs av kunniga specialister..
men trots den trygga vetskapen ,så är det min älskade son
som de ska göra ett ingrepp på och i hans hjärna!
En fruktansvärd smärtsam känsla ,som jag skjuter i från
mej, gång på gång...
hans pappa sover hos honom i natt..
det blev ändrade planer , jag tar nästa natt..
Jag tänder ett ljus o ber för Mio och ber att Änglarna ska
vara med honom o ge beskydd..
Det räcker inte alltid med bara ens Moders beskydd..
Mio & jag...
Sari
4 augusti 2010 23:38
allt kommer att gå jättebra Cajsa.Vi har så duktiga läkare här i Lund och du kan känna dig trygg i deras händer.Klart man är nervös och jätteorolig.Talar/skriver av egen erfarenhet......
Ber för Mio inatt......
Stor kram till honom och er...hans familj
Från mig & Pontus
http://www.tuulikki.blogg.se
Tina Mårtensson
5 augusti 2010 09:23
Ja du Cajsa. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag känner med er. Läser din blogg och tårarna rinner. Denna lille goe påg som jag bråkat så mycket med :) fast med omtanke. Han finns med mig i mina tankar hela dagarna och jag skickar med några av mina skyddsänglar och böner om hjälp till honom och till dig och Magnus.
Många varma kramar och tankar till er.
Anna
5 augusti 2010 09:50
Det går säkert bra idag. Ni har en lång resa framför er, du får inte glömma dig själv i detta, då brakar du och då orkar du inte finnas för Mio. Jag gjorde det, jag skulle orka så mycket mitt i allt detta, och det slutade att jag gick in i väggen. Mio behöver dig. Ta dina små stunder där du kan vara dig själv. Jag gick ner i kapellet varje dag, inne i blocket. Där är tyst och lugnt, där hittade jag mitt andrum. Gå på stan, eller bara vila dig. Det är viktigt i allt detta. Tänker på er, känns i hjärtat, trots att jag inte känner er. Som mamma är man så maktlös i er situation, man vill ju bara ta bort det onda.. Idag ska jag på återbesök med min dotter, vi går en gång om året nu.. Jag ska tända ett ljus för Mio inne i kapellet.. Många styrkekramar från Anna.
Karin Hack
5 augusti 2010 09:51
Han blir snart tokig på mig, jag skickar fax och internpost till honom, kolla om han får post idag från Oxie VC, har skickat med en godispåse hihi. Som bara är till honom. :)
Karin Hack
5 augusti 2010 09:53
Glömde skriva några rader till hans närmaste ägodelar, mamma, pappa, systrar och bror.
De ni går igenom vill jag aldrig gå igenom, du är underbar Cajsa, din kärlek och värme ge honom styrka, det gäller ju Magnus och syskonen också. Jag tänker på er hela tiden och sänder glädje och kärlek till er också så ni orkar hålla er på benen.
Isabelle
5 augusti 2010 13:22
Min kära vän, tårarna rinner medan jag läser dina rader, det är så ofattbart, orättvist och tragiskt. Jag kan inte tänka mig in i den situation som ni befinner er i, att vara mamma till ett barn som behöver genomlida något liknande som detta. Men som alltid vet jag, att ni alla är starka, inklusive Mio. Ofantligt många har gett er sitt stöd och vi alla hoppas att din son klarar detta utan komplikationer. En moders bön är stark nog, men alla vi andra runt omkring håller händerna ihop och ber att det kommer gå bra, och tillsammans sträcker sig våra röster upp till himlavalvet kan jag garantera. Det finns mycket man önskar man kunde gjort, och jag kan bara föreställa mig hur hjälplös du, Mio och andra närstående måste känna. Men ni finns i tankarna
http://Uponfive.blogg.se
Carina
5 augusti 2010 20:31
Hej Cajsa!! Hoppas att allt gick bra idag och att Mio nu kan ägna tiden åt att bli återställd istället för att oroa sig. Fortsätt att vara stark inför Mio, men glöm inte bort att släppa tårarna fritt när du kommer hem, även en mamma får vara ledsen!!! Det är inte hälsosamt att hålla det inne. Ha det så bra du bara kan med tanke på omständigheterna!! Massor med kramar och kärlek till er alla!!!
( håller fortfarande tummarna hårt, hårt )
//Carina
Anna
5 augusti 2010 22:27
Tänkte på er idag när vi var på mottagningen. Tände ett ljus för Mio, skrev en rad i boken, nere i kapellet. Känner med er. Många styrkekramar till er alla..
Marie
5 augusti 2010 23:17
Hej Cajsa!!
Jag har nu suttit här i några timmar o läst igenom din blogg. (började för ett par dagar sedan)..
Du är en helt fantastisk människa o mamma. Jag känner inte dig, men bara genom att läsa din blogg så bara vet man att du är det!!
Mina tårar har trillat några gånger. O jag grips väldigt mkt av det du skriver.
Anden i glaset var en mkt spännande läsning. Många av dina upplevelser är väldigt spännande o läsa...jag har själv gått igenom väldigt mkt elände i mitt liv o har även mist ett barn i magen. Känner tyvärr mkt rädsla över framtiden...vill liksom inte gå igenom mer elände mer. Försöker se positivt på livet, men det är inte alltid så lätt. Vet inte varför jag skriver deta, men det känns så rätt på något konstigt sätt!!
Att din son Mio nu tvingas gå igenom detta hemska, är fruktansvärt!! Att så fantastiskt fina människor ska behöva drabbas av sådant här, är hemskt. Mina tankar finns hos er. Många kramar till er o till Mio!!
Kerstin
6 augusti 2010 09:33
Min älskade lilla Cajsa! Tankarna är hos er hela tiden. Det sista innan jag somnar och det första knappt innan jag har hunnit vakna.
Allt ljus o värme till er. Håller handen hela tiden...
sussie enochsson
7 augusti 2010 12:54
Hej Calaisa följer din blogg och det gör ONT Cajsa i hela kroppen...o bara tänka på va både du Mange o framförallt Mio går igenom:( sänder kraft o styrka till er!!! miljoner kramar till er