Anna

23 augusti 2010 19:09

vill bara säga hej,,,såhärligt att se dina glada bilder, fortsätt leva loppan... kram från Anna.

cajsa jussila

24 augusti 2010 14:17

Tack kära Anna :) Livet e ju bara såå njutbart :)) kärlek o kramar till DEj

Anna

25 augusti 2010 13:09

Ja, det är härligt. Och man uppskattar det ännu mera efter en sådan upplevelse, varje sekund vi har tillsammans på jorden är värdefull. Jag har fått många smällar dom sista 14 åren, många nära och kära som har blivit sjuka, några har gått bort. Du har kanske läst i min blogg om min minsta tjej.. I vår situation lär man sig verkligen att älska livet och våra kära, varför bråka och hata när man mår så mycket bättre av att vara lycklig och älska? Ha en underbar dag i blåsten, kram.

cajsa jussila

25 augusti 2010 15:08

Hej Anna.. !

Jag visste ej om att du skrev blogg..

Läser den gärna! :)) kram

Anna

26 augusti 2010 08:10

Hej.Jag menade nog i min logg. Jag har en gammal blogg på Familjeliv, heter trillingmamman där men man måste finnas på min vänlista för att komma in. Där har jag bloggat en del, men det är länge sedan. I min logg på fb kastar jag ur mig lite då och då, har inte orkat blogga, har tappat all energi sista året, det har hänt så mycket. Min mamma förra sommaren, hjärntumör, sen min lilla dotter som drabbades av en kronisk sjukdom pga vaccinet mot svininfluensan, hon blir aldrig frisk. Så luften har gått ur mig. Ha en bra dag, kram

cajsa jussila

26 augusti 2010 12:44

kära Anna...

Förstår att du känner förtvivlan o tar dej

fram med svaga ben..

man blir så liten, när något drabbar ens

familj.. man vill ju beskydda dom..

Att din lilla dotter drabbats av en kronisk

sjukdom pga vaccinet.. är fruktansvärt..

Att det bara kan hända!!...

Mitt hjärta känner så starkt för dej o din familj..
kärlek o styrka till dej vännen

Anna

26 augusti 2010 15:39

Tack. Jag undrar många gånger varför allt drabbar min familj, både min mamma och dotter drabbades av hjärntumör, och så då min andra tjej fick sin sjukdom. Håller på med olika instanser nu för att hon ska få skadestånd.Jag känner hur urlakad jag är, trött och glömsk, totalt avsaknad av energi. Men man blir stark igen, hoppas jag :-). Är därför man känner så starkt för andra som drabbas av olika olyckliga saker i sitt liv. Jag har precis som du, som tur är, mycket att glädjas åt trots allt. Man lär sig att glädjas åt det lilla.